Ibland önskar jag verkligen att du kunde se igenom mig, hur jag mår, hur mina känslor är, och vad jag tänker på. Det hade inte blivit några missförstånd eller någonting alls då. Allt hade varit bra, jag har inte förmågan att alltid kunna säga vad det är, saker jag bär inombords - jag helt enkelt inte vill prata om, saker som tynger ner mitt hjärta. Även fast jag vill, kan jag inte säga det. Oftast. Du vet vad dem största anledningarna till att jag är som jag är, och varför jag mår som jag gör. Du vet det mesta om mig, men inte allt. Varför ska allt vara så jävla jobbigt. ? Varför ska det alltid uppkomma hinder i min väg, när det för en gång skull ser ut som att det skulle kunna gå på den positiva fronten. Hjälp mig, att komma ur ut detta. Jag orkar inte med det, </3

Mathias, jag älskar dig.

Jag är jävligt trött på att DU ljuger, att ALLA ljuger hela jävla tiden. Jag skiter i allting snart, och jag menar det ><. Hur länge är det meningen att man ska orka? Hur jävla mycket skit ska man egentligen orka ta? , somebody answard me on that FUCKING question.

Jag hatar allt. </3

Jag vet ingenting, jag är trött som fan, och jag är sjukt förvirrad. Jag vet ingenting längre - om mitt egna liv, och det är sjukt jobbigt -,-

Vaknade för sent idag också, allt är perfekt (& jag är jävligt sarkastisk). Hade uppenbarligen slängt av mitt mobilalarm, när det ringde - i sömnen (lyckat - nej.) Skulle gått upp 6:00, vaknade 7:10. Tåget går 7:23 fr stationen, och ner dit är det 3.5 km. Duktigt :) haha. Stressade som fan, men när jag var klar med allt, var klockan typ 7:45 istället. Så tog 8:00 bussen, skyndade på fort som fan upp till skolan för att inte missa för mycket av formgivningen (har kommit efter lite i den kursen, jävla mönster). Kollar på monitorn - Ni som har formgivning 8:15 med A. Är inställt, *AAARGH.* .. Åh, allt är så lyckat idag. Och snart ska vi ha den där förbannade jävla drogkursen också, hmf. ><

Ska bort i helgen också, ska bli roligt (i hope) :) < 3

/ c.