Jag vet inte vad som händer med mig själv längre, men jag har tappat kontrollen totalt. Kontrollen jag äntligen hade börjat kunna behärska har nu försvunnit. P.ga alla jävla missförstånd, alla nedgångar i livet, och för mycket påfrestningar helt enkelt. Jag blir tokig, jag orkar inte med det här. -.- för att ständigt gå i hopp om att allting ska bli bra, att det kommer lösa sig. Att bit för bit kommer det svarta försvinna ut ur mig, och jag kommer bara kunna se det ur ett bra perspektiv - ett ljust perspektiv. Men det kommer inte försvinna bit för bit, istället blir det bara större.
Mer och mer försvinner, mer och mer upptäcker jag som jag egentligen kanske inte borde bry mig om. Som blir ännu ett problem för mig själv. Varför gör jag sådant? - Jo för att jag är för jävla trög för att inte fatta, att jag inte borde bry mig om detta. Att jag borde kunna låta all denna skit, allt bara försvinna. Men det går inte, för jag är så förbannat envis att hålla kvar allting. Men varför håller jag kvar något som får mig att må dåligt? Uppenbarligen för att det är för svårt för att kunna släppa det förflutna.

"Pappa" - Jag hatar dig.