I helgen har vi varit i Göteborg.

Det har varit roligt och sådär. Vi var i stan, (mycket!) på universeum, jag och älsk var på bio (i'm a legend.) vi träfade jennifher och hennes mamma pamela. :)

Dagarna har gått så fort, det är läskigt. Jag vill inte vara här, jag vill vara i Göteborg.

Jag älskar göteborg. [Frvr in my heart.]

Varje dag - på hotellet, spelades en låt. Jag tänkte på två personer, två personer som en gång i tiden stått mig väldigt nära. Den ena har gjort sig förtjänt av det, den andra är otroligt saknad, och föralltid älskad.

Far & Farmor.

Låten var den som spelades på din begravning (farmors)

Andrea Boccelli ft. Sarah Brightman - Time to say goodbye.

Jag tänkte på den  dagen, du hämtade mig utanför Mc'Donalds i Jönköping. Morfar hade kört mig dit, du kramade om mig och sa ; kom nu åker vi.

Hela vägen satt vi och pratade om otroligt mycket saker, jag kände mig lycklig och fick känslan, varför har jag under alla åren misstrott pappa? - he's wonderful.

But, I've got wrong (as always)

Jag har nog aldrig mått så dåligt över någons död, du var min bästa vän. Du är det fortfarande. Du kommer alltid att vara. Jag önskar bara att du förstod vad som egentligen händer/som redan har hänt, du hade hatat pappa för allt han gjort. För allt han sagt. Jag vet hur du hade reagerat, och han hade aldrig vågat göra detta ifall du fortfarande var i liv.

Det enda jag vill är att du kommer tillbaka, du är så saknad. Så älskad.

R.I.P Berit Eriksson,

Mathias - utan dig hade jag inte stått på den platsen jag gör idag, jag älskar dig.